Verkligheten stirrar rakt genom mig.
Mörda vart enda försvar jag byggt upp genom åren.

Utan att ge utlopp för någon känsla.
Stupar jag utan att tro det.
Och utan ett enda ord,
dör jag i det tysta.

Men jag vet,
att någon stans,
om så väldigt långt borta.

Finns dagen då jag kommer stå högre än andra.
Då jag skiner starkare än någonsin
och
bor närmre lyckan än jag någonsin gjort.