- My love. I have to go now.

- No! No you can’t! I'll be alone!

- Promise to not forget me?

- I promise.

Du fick mig att lova, att jag aldrig skulle glömma dig.
Och du måste nog ha sett mig från ovan.
Där jag sprang genom livet, leendes mot solen.

Och nog måste du ha märkt.
När mina minnen blev till pappersflygplan.
När vinden tog dem till en plats, dit verken hjärta eller vilja kunde nå.
Och utan att jag märkte något, fanns du inte längre kvar.

Så.
Här står jag nu.
Utan dig, minnen eller känslor.

Livet gick vidare.
Trots allt.

Verkligheten stirrar rakt genom mig.
Mörda vart enda försvar jag byggt upp genom åren.

Utan att ge utlopp för någon känsla.
Stupar jag utan att tro det.
Och utan ett enda ord,
dör jag i det tysta.

Men jag vet,
att någon stans,
om så väldigt långt borta.

Finns dagen då jag kommer stå högre än andra.
Då jag skiner starkare än någonsin
och
bor närmre lyckan än jag någonsin gjort.